Ibland känns det som om jag leker med döden, som nu innan helgen var jag och pappa med om en olycka på den där helvetes mopeden. Vi hade änglavakt, Jag vet att det var du älskade Lykke som gjorde att vi blev kvar i livet för att kunna få hem älskade Lisa och leva det livet vi vill med henne. Jag fick hjärnskakning och går med krycka för mitt ben är helt trasigt, pappa (coffe) har skrapsår över hela kroppen och kan inte röra nacken! Men jag vet att allting löser sig !!

Jag vet att Lisa har det jätte bra hos sin morfar och Carina, men varje kväll så gråter jag efter henne och vet att för att jag ska kunna lyckas så måste jag börja med att förlåta mig själv. Men hur jävla enkelt är det när man har gått samma väg hela livet och det är bara den vägen man vet. Nu har jag och Pappa (Coffe) kommit en lång bit på vägen och vi följer våran planering men det är svårt att bryta med det förflutna även fast jag vet att priset jag får när vi eller jag är i mål är det bästa priset en människa kan få. 

Folk dömer mig, precis så som jag dömer andra. Folk pratar och jag låter dem prata! För det här är mitt liv och det är vi som ska skapa våran familj hel igen TILLSAMMANS. Jag behöver inte dem som hugger mig i ryggen utan huvudsaken är att jag har min familj, min älskade Jonna som alltid oavsett vad alltid har stått vid min och pappa (coffes) sida och hjälpt oss komma dit vi är idag!

Huvudsaken är att vi vet, att Lisa vet, Morfar vet, Carina vet, soc vet, resten av våran familj vet, våra behandlare samt psykologer vet att vi gör allt vi ska i planeringen för att Lisa ska kunna flytta hem igen. Vi har mycket att bearbeta, jag menar vi hittade våran första dotter Lykke död bredvid oss (jag önskar inte ens min värsta fiende att hitta sitt barn död bredvid sig) och efter det har vi kastat i oss piller istället för att gå till psykologer eller folk att prata med. Inte konstigt att det är svårt för oss att bryta med det förflutna. Jag har blivit överfallen och vaknat upp naken bakom sibylla vid folkparken när jag var på väg hem från krogen själv efter ett bråk med Coffe och det enda jag minns är att jag får ett slag i huvudet bakifrån. Sen vaknade jag upp naken med rivsår över kroppen sår i underlivet och ett jack i bakhuvudet och kläderna låg lite här och där, jag har blivit rånad i mitt hem av 3 stora grabbar som gjorde mig väldigt illa på ett sätt som man inte behandlar NÅGON för lite cash och knark, jag har sätt saker ingen människa ska behöva se eller vara med om, jag har upplevt saker som jag INTE ENS ÖNSKAR MIN VÄRSTA FIENDE. VARSÅGOD!! Gå igenom allt jag gått igenom och kom sen och döm mig när du bokstavligt talat blivit sönder knullad av folk och livet mot din vilja!!

Jag älskar min Lisa. Och varje dag, kväll, morgon så är jag få jävla förbannad på mig själv för att jag har låtit det gå så här långt. Jag gråter och gråter och gråter OCH JAG VET det hjälper inte att sparka på mig själv men jag måste få gråta, Gråta för att jag har svikit den personen som betyder mest för mig i hela världen. Jag bara önskar att jag kunde få allt ogjort men det kan jag inte!! Jag bara önskar att jag hade sätt hur allt skulle bli men det gjorde jag inte.

MEN

Nu får jag leva därifrån jag är och fortsätta kämpa för jag vet att har jag kommit såhär långt så kommer jag lyckas ha henne här hemma tillsammans med mig och hennes pappa igen ! Det finns inget och INGEN som kan få mig att inte lyckas den här gången. Jag måste få gråts, gråta för att få hem Lisa igen, Lisa mamma älskar dig och Lykke mamma lovar att inget kommer komma i mig väg för att få hem Lisa <3

 

Marie

4 juli 2016 15:57

💕💜💕. Tycker du varit stark,man orkar inte alltid stå emot det man mest vill undvika. Vet inte vad som hänt,så,varför ni ej har din tjej hemma,men vill du berätta så får du gärna göra det ! Jag är ingen dömande människa,alla lever sitt liv & hur man lever det väljer man själv ! kram och underbart att du börjat blogga igen.

emelie karlsson

4 juli 2016 17:22

hej Marie, Våran första tjeja som heter Lykke förlorade vi i plötslig spädbarnsdöd för lite mer än ett år sedan. efter det blev jag gravid med Lisa ganska fort där efter. Redan då var jag missbrukare och missbrukade subutex och hade jag slutat med den drogen medans jag var gravid så hade jag fått missfall så jag hade två val antingen fortsätta att missbruka subutexen under graviditeten eller sluta göra det och då hade inte Lisa levt idag, Socialen blev givetvis inkopplad och dem ville lägga ett LVU på Lisa så vi gick upp i förvaltningsrätten för vi motstred ju LVUT och då gick domaren på våran linje så Lisa är frivilligt placerad hos sin morfar/min pappa medans jag och hennes pappa kämpar för att må bättre psykiskt samt komma ifrån missbruket och vi har varit ifrån drogerna i lite mer än 6 månader nu. Socialen vill att vi ska visa drogfrihet i minst 1 år sen kommer vi börja med en hemflyttningsperiod för Lisa tills hon bor hemma hos oss helt och hållet. Det är så det ligger till och jag kan inte säga annat än att jag är så stolt över mig själv och min sambo just nu för vi kommit såhär långt i vårdplanen !! Och målet är att jag, Pappa (coffe) och Lisa ska leva ett Svensson liv utan missbruk och medicineringar i livet !!

 

marie

4 juli 2016 18:37

Ja mkt vet jag ju,är ju jag marie som du har på fb om du minns,var ju en stadig följare av din andra blogg. Hoppas allt ordnar sejkram Marie

 

mare

4 juli 2016 18:40

Så då jag sen den bloggen vet en del,så självklart ska du vara stolt,och lärde mej där att du är en krigare in i blodet,så skälvklart tror jag du kommer lyckas du och din coffe💜

emelie karlsson

4 juli 2016 18:53

jhaa, tack så enormt mycket !! Härligt att du fortfarande följer mig hur det går osv. jag vet att alt kommer ordna sig som sagt, jag har det i blodet och det är med mig hon ska leva och inte hos sin morfar även om jag är glad över att hon bor där och inte hos någon som jag inte ens känner !! Kram på dig

 

marie

4 juli 2016 19:30

Förstår om det är tufft utan er tjejja hemma,men kke det bästa för alla just nu ? skönt dock kan jag tro att hon är hos nån ni känner trots allt,lär ju underlätta en del när saknaden blir för stor,för antar att ni får träffa henne när ni vill !
Ja gud som jag saknat dina blogginlägg...hoppas du inte tar mej som en nyfiken bloggföljare,för det är inte meningen att vara någon sådan...upplever du det,så skit mej gärna lite på näsan.
Tror på er iallafall,och känner på mig att ni ger all styrka ni kan för att lyckas,lätt att falla annars när orken tryter,och motgångarna hopar sej,men otroligt bra av er,och tvivlar inte en sekund på att detta går vägen💜 kram marie

emelie karlsson

4 juli 2016 19:40

Absolut är det bäst för alla just nu att hon bor där. Jag 8ch min sambo går igenom en öppenvårds behandling just nu och försöker hitta oss själva igen i ett drogfritt liv!! Vi träffar henne så ofta som vi vill och så har vi umgänges dagar och det känns jätte bra ! Härligt och höra att du saknat mig att inlägg. Jag skriver såhär för att det är en bearbetning för min del. Att skriva av mig är som terapi för mig. Istället för att prata så känns det som om jag pratar med Lykke när jag skriver. Och jag vet ju att hon är vid min sida och stöttar mig och vill att jag och hennes pappa ska lyckas !! Kram kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sen Lykke dog så har jag börjar prata, grubbla, rabbla eller vad man ska säga för mig själv. Coffe frågar ofta vad sa du? vad säger du? vem pratar du med ? Kan jag säga då jag pratar med Lykke eller är jag helt dum i huvudet då? Idag är en sån dag dä...

hej alla   Ville bara vinnka hej och säga att jg är tillbaka med bloggaamdet igen. ska hoppa i sängen nu så vem vet imorgon kanske det första inlägget kommer.   Puss på er <3 ...